Anne Berner (Hovedindlæg)

Arvoisa puheenjohtaja! Kiitoksia mahdollisuudesta esittää EU-selonteko!

Bästa åhörare! Det överstatliga Europabygget är det mest dynamiska regionala samarbetet efterkrigstiden har skådat. Det har i upprepade skeden utvecklats genom ett dynamiskt samspel mellan visioner och kriser. EU och den inre marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har blivit den mest aktuella och relevanta ramen och drivkraften för kontinentens framtid.

Det nordiska samarbetet är djupt rotat sedan historiens gryning i bland annat språk, rättssystem, näringsliv och kultur och i vår samfällda nordiska identitet. Nordiska nätverk omspänner alla samhällets och civilsamhällets områden och har gjort det redan långt innan Nordiska rådet och de nordiska institutionerna grundades. Den folkligt djupt rotade nordiska gemenskapen och det politiskt drivna Europabygget har mycket att ge varandra. Det finns mycket synergi och anmärkningsvärt lite konkurrens.

Genom sin utvidgning har EU blivit mer heterogent än förr. Min bedömning är att en europeisk union med hela 28 medlemmar i framtiden kommer att ha mer snarare än mindre beställning för regionala arrangemang. De institutionella frågor som skilde de nordiska länderna åt i Europapolitiken efter utvidgningen 1995 är inte längre de mest angelägna eller aktuella på EU:s agenda. I dag kommer substansfrågor gällande säkerhet, öppet samhälle, tillväxt och välfärd överst. Norden behövs i EU av flera orsaker. Lösningar behövs i spörsmål om bland annat klimat, energi, invandring, sysselsättning, innovation, forskning, företagande och konkurrenskraft. Alla dessa frågor förenar de nordiska länderna också inom arbetet inom EU.

Innan jag mer i detalj presenterar den skriftliga redogörelsen om ministerrådets pågående EU-relaterade aktiviteter vill jag ta avstamp i framtiden. Finland tar upp ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet i januari inkommande år. I vårt program har vi föresatt oss att satsa på det nordiska samarbetets kontaktytor med EU. Mer nordisk nytta i förhållande till EU ska vara en ledstjärna i alla ministerråd. Kontakten gäller både ”till EU” och ”från EU”. Å ena sidan vill vi att Norden påverkar, inverkar, inspirerar och aktivt erbjuder sina erfarenheter, standarder och lösningar. Å andra sidan kan vi uppnå nordisk nytta genom att samordna vårt sätt att i Norden implementera det som beslutats i EU. Det finns också många exempel på att det nordiska samarbetet fungerar som ett användbart och effektivt forum för utbyte av information, idéer och erfarenheter mellan politiker, tjänstemän och experter. Också de nordiska statsfördragen behöver ständigt ses över för att på bästa sätt komplettera EU-rätten.

De enskilda nordiska länderna har nationellt delvis olika samarbetsområden och kontaktytor i förhållande till EU. Det EU-relaterade arbete som Nordiska ministerrådet ansvarar för är först och främst praktiskt inriktat och fokuserar på områden av gemensamt intresse. Vi samarbetsministrar vill stärka samverkan mellan EU och Nordiska ministerrådet. I samband med den pågående moderniseringen av ministerrådets arbete, har vi därför rekommenderat fackministerråden att överväga att öka kunskapen om, och samarbetet på tjänstemannanivå, om implementeringen av EU-lagstiftningen och andra internationella instrument.

I den detaljerade bilagan till redogörelsen kan man se att det nordiska samarbetet, i vissa fall, handlar om att inspirera och påverka EU:s lagstiftning och standarder för att styra dem i riktning mot nordiska intressen. Det var till exempel fallet i förhållande till de nya europeiska standarderna för renovering av befintliga byggnader och inomhusklimat. Här togs nordiska förslag till utgångspunkt för arbetet. På ett liknande sätt kan man bedöma kommande produktkategoriregler för stål och isoleringsmaterial. Då de utarbetats har EU valt att se på livscykelanalyser för produkterna på ett sätt som i förlängningen motsvarar det som redan används av nordiskt näringsliv.

I andra fall handlar det nordiska samarbetet om att så smidigt och resurseffektivt som möjligt genomföra EU-regler i de nordiska länderna, eller att anpassa befintliga nordiska konventioner i förhållande till EU: s lagstiftning.

Jag vill också gärna nämna ett exempel från miljöområdet. Den nordiska kemikaliearbetsgruppen bidrar till utvecklingen och genomförandet av EU:s kemikalielagstiftning genom att utarbeta bakgrundsmaterial, riktlinjer och metodutveckling om exponering, riskbedömning och övervakning av kemikalier.

Avsikten är också att på sikt finna en praktisk modell för framtida arbete där medlemsländerna, under ledning av ordförandelandet, inarbetar rutiner för att sålla ut till exempel 3–5 mest relevanta direktiv varje år, som länderna kan samarbeta om att implementera. Finland har åtagit sig utmaningen under ordförandeskapsåret.

Vi ser fram emot detta intensifierade samarbete, som jag är övertygad om kommer att ge inspiration och bidra till fortsatt utveckling av det nordiska samarbetet. Vi kan lära oss av EU och EU kan lära av Norden.