Ingen rätt till studiestöd efter arbete utomlands

Huvudregeln i de nordiska länderna är att det är hemlandet som ska betala ut studiestöd. Således ska t.ex. en finsk medborgare som väljer att studera i Sverige få sitt studiestöd från Finland. Den finska lagstiftningen kräver dock att personen ska ha bott två av de senaste fem åren i hemlandet, dvs. Finland, för att få studiestöd. Motsvarande bosättningskrav finns även i den svenska lagstiftningen. Norge inför motsvarande regler från och med 2015–2016. I Danmark är kravet sammanhängande vistelse i landet i minst två av de senaste tio åren.

Problemen uppstår då en person först flyttar från sitt hemland till ett annat land för att arbeta och sedan flyttar vidare till ett tredje land för att studera. I sådana fall har personen vanligtvis inte intjänat någon rätt till studiestöd i sitt studieland, eftersom det kräver att personen bor i studielandet i två år. Personen har heller ingen rätt till studiestöd från sitt hemland om hon/han inte bott där under två av de senaste fem åren.

I Sverige har man nyligen ändrat regelverket och ersatt bosättningskravet med ett krav på att den som ansöker om studiestöd ska vara samhällsintegrerad. Enligt Centrala studiestödsnämnden vägs exempelvis medborgarskap, tiden som personen bott eller arbetat i Sverige, familjeband och kunskaper i det svenska språket in i bedömningen av samhällsintegreringen. I Danmark har reglerna nu ändrats så att den studerande ska visa att han/hon har särskild anknytning till Danmark. Det finns sex kriterier, bland annat två års vistelse under de senaste tio åren, skolgång i Danmark under en betydande period eller betydande ekonomiska band till Danmark under en betydande period. Finland behandlar för närvarande en lag om att ändra studiestödslagen, vilken inbegriper ett förslag om ändring av villkoren för studiestöd för studier utomlands så att de inte längre är så starkt beroende av personens bosättningsort, utan bidraget kan beviljas också om personen utifrån övriga livsaspekter kan anses ha fasta band till Finland. Tanken är att förutsättningen som hänför sig till boendet kvarstår som oförändrad. I Norge ändras reglerna från och med 2015–2016, och villkor om en viss anknytning till Norge införs. De nya kraven gäller inte för den som bara ska gå delar av utbildningen i ett annat nordiskt land. Det finns fem kriterier, bland annat ska sökanden ha bott i Norge under en sammanhängande period på minst två av de senaste fem åren, ha gått i skola eller utbildning i Norge i minst tre år, eller är EES- eller EFTA-gränsarbetare och har arbetat i Norge i minst fem år.

Konsekvensen blir att de unga människor som har utnyttjat den gemensamma nordiska arbetsmarknaden har sämre ekonomiska förutsättningar för att studera jämfört med de som stannat kvar i sitt hemland.

Hindret är inte löst, men ländernas nya regler öppnar för andra bedömningskriterier än krav på bosättning eller vistelse och minskar i hög grad problemet.