Nordiskt pantsystem

I samband vid Nordiska rådets möten i oktober 2013 rekommenderade Nordiska rådet regeringarna i Danmark, Sverige, Norge och Finland att samarbeta med de nationella pantorganisationerna kring en ömsesidig utbetalning av pant, och att lägga pant på de burkar som säljs på färjorna mellan länderna.

Nordiska rådet rekommenderade även regeringen i Finland att sluta avtal med Estland, och regeringarna i Danmark och Sverige att sluta avtal med Tyskland, om pant på burkar och PET-flaskor som säljs vid gränshandel. Den danska regeringen var i maj 2015 redo att säga ja till ett avtal med Tyskland om bank pant på burkar köpt i gränshandeln.

Miljö- och naturresursutskottet under Nordiska rådet menar att regeringarna inte tar sitt miljöansvar i denna fråga. Utskottet noterar däremot att regeringarna anser att befintliga pantsystem i Norden är effektiva och välfungerande.

Utskottet noterar att regeringarna i Danmark, Finland, Sverige och Norge ser betydliga utmaningar att igångsätta ett system där pant skulle utbetalas mellan de fyra länderna. Detta med hänsyn till olika valutor, olika reglering och väsentliga skillnader i konstruktioner av pant- och retursystemen.

Utskottet påminner, med hänvisning till kostnads- och intäktsanalysen från Copenhagen Economics, om att cirka 60 miljoner aluminiumburkar per år ingår i gränshandeln mellan de nordiska länderna och att det skulle vara god samhällsekonomi att utveckla ömsesidig utbetalning av pant som omfattar denna volym av värdefulla metaller och därigenom bidrar till mindre nedsmutsning av miljön och minskat utsläpp av växthusgaser.

Handel på färjor som seglar mellan de nordiska länderna och säljer drycker på burk produceras huvudsakligen av producenter som redan är en del av de nordiska ländernas pantsystem. Det rör sig om cirka 60 miljoner burkar om året bara på färjeförbindelsen mellan Finland och Sverige. Utskottet anser därför att det inte finns någon anledning att bagatellisera miljövinsten med att inkludera färjehandeln i pantsystemet. Vidare är det förmodligen tekniskt sett en uppgift som kommer att kunna lösas kostnadseffektivt.

Copenhagen Economics analys från 2013 tar även upp faktumet att överlägset största del av de dryckesförpackningar som inte ingår i pantsystemen köps i Tyskland och Estland, vilket också är bakgrunden till att de nordiska länderna i 2013 beslutade att fokusera på denna problemställning.

Danmark påpekar i augusti 2018 att ärendet har varit i behandling i nordiska ämbetsmannakommittén för miljö- och klimatfrågor (ÄK-MR) den 28 juni 2017, och att länderna konstaterade att det med hänvisning till egna välfungerande pantsystem inte finns förutsättningar för att införa ett gemensamt nordiskt system.

Finland kommenterar i sitt svar i september 2018 att

• Det inte har ansetts vara ändamålsenligt att införa ett samnordiskt pantsystem om man ser till miljökonsekvenserna och de ekonomiska konsekvenserna.

• Det är mer kostnadseffektivt att lösa de uppmärksammade missförhållandena på miljöområdet – såsom nedskräpning – på andra sätt, t.ex. med ett tillräckligt omfattande nätverk av insamlingsställen för förpackningsavfall. Inom t.ex. det finska pantsystemet är det också möjligt att returnera alla aluminiumburkar som köpts utomlands.

• Systemet för separat insamling av förpackningar kommer dessutom att utvecklas ytterligare i enlighet med kraven i EU:s nya avfallsdirektiv och direktivet om förpackningar och förpackningsavfall. Direktivet förutsätter att alla förpackningar, också dryckesförpackningar, omfattas av ett producentansvarssystem före utgången av 2024.