Alexander Stubb (Hovedindlæg)

Herr ordförande! Jag tänkte framföra tre punkter om det nordiska samarbetet och den europeiska unionen, varav den första gäller ett allmänt intresse på vad som just nu händer. Det andra är mer specifikt själva redogörelsen, och det tredje gäller state of play i så som vi ser EU:s riktning just nu.

Den första poängen är den att tillbaka till 1995 var det en viss oro, skulle jag våga säga, nästan i alla de nordiska länderna bland nordister för att vi i de nordiska länderna gick åt olika håll. Finland och Sverige blev medlemmar. Danmark hade redan varit medlem, Norge beslöt att stå utanför och Island hade inte sökt medlemskap. Då var det en sådan viss känsla av att kalla kriget var just över och det här med nordiskt samarbete inom Europeiska unionen är så att säga lite out.

Jag skulle våga påstå precis som Simo Rundgren och många andra har sagt här i dag att det nordiska samarbetet inom Europeiska unionen har en helt otrolig renässans i dagens läge. Och det är inte bara fråga om att den nordiska modellen är populär. Det är inte bara fråga om att största delen av oss har ett trippel A-status. Det är inte bara fråga om det att vi får rätt så bra ranking i nästan alla studier som har med ekonomi och samhälle över huvud taget att göra, utan det har att göra med det att vi har gemensamma intressen. Vi är de länder som tillsammans till exempel driver frihandel, och vi är de länder som tillsammans driver en liberalisering av den interna marknaden.

Den andra poängen jag ville framföra har att gör mera specifikt med den här EU-redogörelsen. Här är då problemet förstås det att vi inte har formella ramar för nordiskt samarbete inom den Europeiska unionen, utan våra ramar är informella och har en informell koordinering. Jag tar två exempel. I morse hade vi utrikeshandelsministrarnas möte där vi förberedde WTO-mötet i Bali och diskuterade EU-USA-frihandelsavtalet. Det är inte fråga om att vi sitter inom en EU-institution och förbereder, utan vi byter anteckningar och noter om vad som håller på att ske. Ett annat informellt samarbete föreslogs av vår statsminister i går. Tanken var om Team Norden på grund av att vi har en gemensam marknad. Varför inte göra exportpromoverande resor tillsammans utanför Europa eller inom Europa bland handelsministrarna? Det är inte fråga om att formalisera någonting utan det är fråga om ett informellt samarbete.

Inom det regionala samarbetet som berörs i den här redogörelsen finns det en massa konkreta projekt. Finland, Norge och Sverige jobbar tillsammans på EU:s regionala politik 2014-2020. Alla de nordiska länderna, Åland, Färöarna och Grönland är med i Interreg och Epson. Vi jobbar tillsammans på något som kallas Economy for Europe, det var vi som drev dock tillsammans med Estland och de andra baltiska länderna Östersjöstrategin. Vi jobbar tillsammans inom Arctic Impact Assessment, et cetera. Och vi har förstås via institutionerna mycket påverkat Vitryssland och universitetsprojekterna där såsom Nordforsk inom forskning. Så vi gör hela tiden ganska mycket.

Den sista punkten jag ville framföra, som är lite utanför den här redogörelsen, har att göra med Europeiska unionen i allmänhet och den nordiska synvinkeln.

Själv anser jag att om den kris som pågått under de senaste fyra åren skulle vi kunna säga att om den är hundra steg skulle jag våga påstå att vi har tagit ungefär 70 steg tills vidare. Och vi har gjort en massa saker som har lugnat ner situationen, som har lugnat ner marknaden. Det har haft att göra med lagstiftning, two-pack, six-pack, eller det har haft att göra med krispaket. Just nu jobbar vi på en bankunion. Även om vi är i den situationen att bara ett nordiskt land är med i euron så tycker jag att vi har lyckats koordinera mycket väl den nordiska positionen i och under den ekonomiska och finansiella krisen. Jag vågar påstå att desto längre vi arbetar inom EU-samarbete, desto mer nordiskt blir Europeiska unionen.