Anders Eriksson (Hovedindlæg)

Man kan, herr president, inledningsvis konstatera att den optimala lösningen på gränshinderproblematiken förstås är en nordisk förbundsstat, men vi är inte riktigt där ännu. Tittar man på den här berättelsen tycker vi från mittengruppens sida att den är en mycket intressant läsning. Det sägs att man också här har utvecklat, precis som ministern sade i sin presentation, en handlingsplan som bland annat omfattar screening av direktiv på EU-nivå. Det är någonting som vi i mittengruppen har drivit länge. Jag har personligen stått bakom medlemsförslag som vi har lämnat in.

När det gäller den här frågan är berättelsen trots allt ganska allmänt hållen, och man får lite grann uppfattningen att det är Gränshinderrådet som ska sköta den här frågan. Men nu har jag erfarit att Finland kommer att ta ledningen. Man kommer att göra pilotprojekt när det gäller screening av EU-direktiv, och det tycker vi är väldigt positivt.

Det sägs under punkten 2.3 att det har stor betydelse att Gränshinderrådets arbete både regionalt och nationellt kopplas till berörda departement, ministerier, ministerråd och parlament. Också det är helt sant. Det sägs vidare att det bara är hos de berörda departementen som en lösning på de identifierade hindren kan ske. Helt sant igen. Ändå har det, som jag har sagt tidigare i många sammanhang, varit svårt att komma fram till olika myndigheter, till olika departement. Här måste det nordiska ministerrådet trycka på mer. Jag noterade i går att statsminister Løkke Rasmussen bland annat tog upp den här frågan, och jag tror att det vore bra om det kom tryck också från statsministernivå.

När det gäller berättelsen innehåller den prioriterade gränshinder. Jag ser att tiden rinner iväg så jag hinner inte ta upp de fem jag tänkte nämna, men låt mig avslutningsvis säga att från mittengruppens sida prioriterar vi ungdomars rörlighet när det gäller utbildning och möjligheter att jobba i andra nordiska länder.