Hans Wallmark (Hovedindlæg)

Herr president! Precis som Norges utmärkta försvarsminister sade har vi ett pragmatiskt förhållningssätt till Nordefco, och vi försöker skapa så mycket nordisk nytta som vi kan nu. Det fick vi en utmärkt redogörelse för härifrån talarstolen. Ett gott exempel på det är Cross Boarder Training North, där Sverige, Finland och Norge övar tillsammans, som nu följs av ett Cross Boarder Training South. Som boende i Skåne är jag ju extra glad över att vi också har en samverkan mellan Sverige och Danmark.

Om ni har följt medierapporteringen har ni noterat att vi har haft en incident i Stockholms skärgård. Den har från Försvarsmaktens sida beskrivits som trolig undervattensverksamhet. Man använder en femgradig skala, och det här är den näst högsta nivån – ordet trolig indikerar det.

I Östersjöområdet och vårt närområde ser vi ett växande antal kränkningar. Vi ser fler länder som övar, vi ser en ökad närvaro från många länder och vi ser olika former av kränkningar i luften, på vattnet och sannolikt under vattnet.

För några dagar sedan kränktes estländskt territorium. Det kom in ett ryskt flygplan 650 meter över estländskt luftrum. Där fick NATO-planen från Portugal markera närvaro. En estländsk polis är kidnappad och finns inne på ryskt territorium.

Vi ser ett nytt mönster, och jag tror att det kommer att bli den nya normalbilden. Det måste vi förhålla oss till. Det gäller försvarsekonomiskt, då jag tror att vi behöver mer pengar till övningar och till incidentberedskap. Mitt intryck är att politiker, inte minst i mitt eget land, vill anföra mer pengar till det.

Jag tror att allt detta, återigen, landar i den fråga som jag senast väckte härifrån talarstolen. Det finns anledning att till oss i Sverige och troligtvis Finland ställa frågan: Nå, varför är ni icke med i NATO? Med anledning av vad den finske utrikesministern sade tror jag inte att man behöver rikta den till bara svenskar utan sannolikt också till en och annan finländare.