Katrin Sjögren (Svar på replik)

Herr president! Jag tror att statsminister Sipilä och president Niinistö satte punkt för den debatten, men jag vill ändå säga något ur ett åländskt perspektiv.

Åland har en strategisk position i Östersjön. Under 600 år var vi svenskar, under 100 år var vi ryssar och nu har vi i snart hundra år varit finländare – ålänningar med eget självstyre. Man sade under de år då Åland var ryskt att Åland var som en pistolmynning mot Sveriges hjärta, Stockholm.

Ålands demilitarisering har gamla anor. Den tillkom 1856, och det är ingenting som Finland självt kan besluta om, utan det var militärmakter som efter Krimkriget undertecknade Ålands demilitarisering, nämligen Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Sverige. Det handlar alltså om ett internationellt avtal. Ålands demilitarisering är ett av de äldsta demilitariserade områdena i världen. Dessutom bygger Ålands status på folkrätten, på självstyrelsen och på neutraliseringen.

Åland vill gärna ses som ett subjekt, inte som ett objekt. Vi lever definitivt inte i något slags naivt vakuum. Vi vet att Finland har rätt och skyldighet att försvara Åland, och vi har goda kontakter med både gränsbevakningen och marinen. Samtidigt vill jag passa på att säga att försvarspolitik är en sak, men före försvarspolitiken finns utrikespolitik och säkerhetspolitik. Och det är en mycket större pusselbit.

Vi tror från Ålands sida att Åland som demilitariserad zon mitt i Östersjön är en stabiliserande faktor och bidrar till säkerhet och fred helt enkelt.