Stefan Löfven (Svar på replik)

När det gäller hur Sverige har kunnat bli ett transitland är det så här: Någonstans kommer de här människorna ifrån. Det är viktigt att hålla ordning på våra yttre gränser, men de människor som kommer till Sverige kommer också från någonstans inom EU. Här har vi ett gemensamt problem. Problemet är inte minst att människor som kommer till vårt land ska kunna söka asyl. De informeras också om att de får söka asyl i Sverige; vi uppmanar dem att söka asyl i Sverige. En del gör inte det, och det är omöjligt att tvinga dem att söka asyl. De måste nämligen göra det själva.

Där är problemet, och det är en fråga som är viktig för hela EU. Det kan inte vara så i fortsättningen att flyktingar får välja vilket land de ska till, och det är precis därför jag arbetar hårt för att vi i EU ska ha ett gemensamt system som inbegriper de så kallade hotspotsen och även att vi faktiskt får köra den omfördelning jag talar om. Jag är villig att diskutera själva utformningen av den, men vi måste ha ett obligatoriskt omfördelningssystem i EU. Det är oerhört viktigt just för att det inte ska uppstå sådana fall som uppstår nu. Anledningen till att det händer nu är något vi alla upplever. Finland blir ju sista land, men de här människorna kommer ibland från Tyskland och ibland från Danmark. Alla har samma problem: Om man inte vill söka asyl där är man egentligen olovligt vistandes i landet. Det är självfallet någonting vi också diskuterar hur vi ska hantera.

När det gäller frågan om att komma överens om något i Norden tycker jag att det Erna Solberg var inne på tidigare, om samarbete vad gäller information och utbyte av den typen, är bra. Det handlar om att veta mer om hur situationen i de olika länderna ser ut. Det kan säkert vara ytterligare frågor, men jag har inte bespetsat mig på att vi nu ska nå en överenskommelse precis här om det och det. Diskussionen pågår, och jag tycker att vi hade en väldigt bra diskussion i Köpenhamn i oktober under värdskap av den danske statministern. Den diskussionen pågår, och vi för den också självfallet mellan ansvariga ministrar. Vi måste dock lära känna varandras förutsättningar ännu bättre, och det visar inte minst vår finska kamrats fråga om transitland och så vidare. Det är ett tydligt tecken på det.

Utvecklingen i Ryssland är mycket oroväckande. Det gäller inte minst det faktum att det i Ryssland skapas en annan atmosfär – ett annat klimat. Det verkar ganska uppenbart att de styrande vill isolera Rysslands befolkning. Det är självfallet en farlig utveckling, och därför är det viktigt för oss att vi arbetar så mycket som möjligt för att hålla närkontakt med det ryska civilsamhället.

Det ställer också krav på våra funderingar kring säkerhetspolitiken. Jag tillhör dem som tycker att säkerhets- och försvarspolitik måste präglas av långsiktighet och ansvarsfullhet, inte av snabba ryck. Det är det sämsta vi kan göra. I det här läget gäller det för svensk del att både höja vår egen militära förmåga och utveckla de samarbeten vi har. Vi har ett alldeles strålande samarbete med Finland, och det är ett mycket viktigt samarbete för oss. Vi kommer att utveckla det. Vi har även ett samarbete inom ramen för Nordefco, och vi har ett samarbete med EU. Vi har ett samarbete med Nato som vi också utvecklar. Här gäller alltså självfallet att utveckla sin försvars- och säkerhetspolitik, men för svensk del gäller det inte Natomedlemskap utan olika typer av samarbeten. Det är på det sättet vi hanterar det, och jag menar att det är det som skapar tryggheten, långsiktigheten och ansvarsfullheten.

När det gäller om Sverige har löst integrationsfrågorna kan jag nog säga direkt att jag inte tycker att vi har gjort det. Det menar jag gäller både tidigare socialdemokratiska regeringar och tidigare borgerligare regeringar. Vi har inte klarat det tillräckligt bra. Det vilar också ett stort ansvar på arbetsgivare. Jag kan bara ta ett exempel: När man avidentifierar jobbansökningar, så att man inte vet vem som har sökt, ser vi att det helt plötsligt händer någonting. Då kommer även de från länder utanför Europa och de som har en annan hudfärg eller en annan religion i fråga. Det är alltså någonting vi måste arbeta mycket strukturerat med.

Däremot har vi i det här läget en väldigt bra dialog med arbetsgivare och företag och med näringslivet. De vill göra en stor insats för att få människor som kommer från andra länder att snabbare bli en del av vårt svenska samhälle. Sist och slutligen handlar det dock om tidigare språkutbildning, och det är därför vi nu tidigarelägger svenskautbildningen till redan när du finns i asylboendet. Vi tidigarelägger kontakter med arbetsmarknadens parter, med näringslivet och arbetsmarknaden i stort, och vi gör andra insatser – tidigare validering av utbildning och tidigare insatser för att få en kompletterande utbildning. Det finns alltså väldigt mycket att göra, men vi delar självfallet gärna med oss av de erfarenheter vi har så långt.