Anders Eriksson (Replik)

Herr president! Det är precis som statsminister Löfven sade att Sverige tar emot många, många människor på flykt. Det gör ni på ett beundransvärt sätt samtidigt som det är människor som har mycket traumatiska upplevelser med sig. Jag har förstått att det kan ta mer än upp till ett år kanske innan man kan träffa psykologer och terapeuter och får en möjlighet att bearbeta de här upplevelserna. Jag har också förstått att många ungdomar i Sverige lika väl som på Åland mår dåligt och psykisk ohälsa breder ut sig. Därför undrar jag: Räcker resurserna till och om inte resurserna räcker till, vad funderar man på att göra från svensk sida?