Nordiska studerandes socialförsäkring i Sverige
Informasjon
Förordning 883/2004 trädde i kraft den 1 maj 2010 för EU-länderna. När Norge och Island börjar tillämpa förordningarna 883/2004 och 987/2009 gäller samma samordningsregler mellan alla de nordiska länderna. Enligt artikel 11.3 e i förordning 883/2004 tillämpas bosättningslandets lagstiftning på icke-förvärvsaktiva personer, därmed även studerande, som ska omfattas av det landets lagstiftning där de är bosatta. Med bosättning menas enligt förordningen stadigvarande bosättning.
Bosättning avgörs primärt enligt nationell lagstiftning. Detta klargörs i skäl 17a i preambeln till förordning 883/2004. Förordning 987/2009 anger, som nämnts, i artikel 11 vissa kriterier för fastställande av bosättningsort om flera medlemsstaters institutioner har skilda uppfattningar om var en person är bosatt. Folkbokföringen är inte avgörande för fastställande av bosättningsland. Det ska bedömas var personen har sina huvudsakliga intressen. Bedömningen ska göras med hjälp av listan i artikel 11 i förordning 987/2009. I artikel 11.1 b iv anges att detta är ”När det gäller studerande, deras inkomstskälla”. Detta är ett av flera moment i den icke-uttömmande lista som ska beaktas om två länder inte kan enas om en persons bosättningsland.
EU-förordningarna har företräde före bi- och multilaterala avtal mellan medlemsstaterna. Därför går det inte från och med den 1 maj 2010 att tillämpa den nu gällande nordiska konventionens regler om tillämplig lagstiftning för studerande mellan de länder som är EU-medlemmar. De tillämpar förordning 883/2004 och tillämpningsförordningen 987/2009. En student som flyttade till Sverige före den 1 maj 2010 och inte tidigare hade arbetat i hemlandet före flytten kunde bli socialförsäkrad i Sverige i enlighet med artikel 5.1 i Nordiska konventionen om social trygghet. En student som tidigare har arbetat i hemlandet före flytt till Sverige eller som flyttade till Sverige (från Danmark eller Finland) efter den 1 maj 2010 omfattas inte av bestämmelsen i Nordiska konventionen och omfattas därför inte av svensk socialförsäkring om inte de nationella bestämmelsernas villkor är uppfyllda. Försäkringskassan tillämpar även de nationella bestämmelserna efter den 1 maj 2010. I artikel 11.1 b i tillämpningsförordningen 987/2009 finns angett vilka faktorer som man ska ta hänsyn till vid fastställande av bosättning om medlemsstaternas institutioner har skilda uppfattningar om det.
För studerande anges att ”deras inkomstkälla” kan vara en viktig faktor. Om den studerande får studiemedel från hemlandet anser Försäkringskassan att detta är en indikation på att han eller hon har störst anknytning dit. Personer på arbetsmarknaden omfattas av personkretsen i förordning 1408/71 och förordning 883/2004. För dessa grupper gäller i huvudsak arbetslandets regler. I de fall där en person har arbetat före sin flytt till ett annat land, så är det den nationella lagstiftningen i det senaste arbetslandet som reglerar hur länge personen kan anses få behålla rätten till förmåner på grund av det tidigare arbetet. Studenter omfattas av personkretsen i förordning 1408/71 men förordningen har inte särskilda lagvalsregler för studerande eller icke-förvärvsaktiva. Enligt förordningen gäller bosättningslandets regler för dem som omfattas av förordningen om ingen av de speciella lagvalsreglerna i förordningen gäller för den aktuella situationen. Varje land bestämmer vem som anses vara bosatt i landet. Med Nordiska konventionen om social trygghet kom man överens om en lagvalsregel som gäller dem som inte är eller har varit förvärvsaktiva. Bestämmelsen i artikel 5.1 anger att för personer som inte är eller har varit anställda eller egenföretagare i den mening som avses i förordning 1408/71 ska lagstiftningen i det land där de är bosatta tillämpas. Nordiska konventionen har företräde i förhållande till den nationella lagstiftningen och enligt konventionen avgör folkbokföringen vilken lagstiftning som är tillämplig för studerande och andra icke-förvärvsaktiva.
När det gäller studenters socialförsäkringsrättigheter så försäkrar Finland, Island, Norge och Sverige och till viss del Danmark ”sina” studenter vid studier i andra länder med något olika formuleringar och villkor. Förordning 1408/71 och Nordiska konventionen om social trygghet gäller fortsättningsvis mellan Island och Norge och de övriga nordiska länderna, men mellan de andra nordiska länderna gäller förordning 883/2004. Både Norge och Island har en anpassning till förordning 1408/71 gällande studenters socialförsäkring. Ändringen av EES-avtalet förväntas träda ikraft under 2012, vilket innebär att även Norge och Island då kommer att tillämpa förordning 883/2004 istället för förordning 1408/71.
De nordiska länderna har också utarbetat förslag till en ny nordisk konvention om social trygghet. Den norska och isländska anpassningen till förordning 1408/71 gällande studenters socialförsäkring har inte fullföljts i förhållande till förordning 883/2004, bland annat för att denna förordning har lagvalsregler för personer som inte är förvärvsaktiva. Enligt dessa lagvalsregler ska bosättningslandets lagstiftning gälla. Eftersom många sociala tjänster i de nordiska länderna beror på bosättning är denna bedömning av stor betydelse för icke-förvärvsaktiva personer och studenter som flyttar mellan de nordiska länderna. De nordiska länderna har inte heller likadana nationella regler om studenters socialförsäkring eller om hur länge de kan fortsätta att vara försäkrade i landet de kommer från.
Även om samma samordningsregler gäller mellan alla de nordiska länderna så görs bedömningen av vem som anses vara bosatt i landet i varje enskilt fall. Det gör systemet mer komplicerat än det är i dag, och det kommer att ta längre tid att få ett beslut om bosättning än att göra en ändring av folkbokföringen. Det kan också förekomma att vissa studenter anses som bosatta i inflyttningslandet, medan andra inte anses vara det. Socialförsäkringsskyddet för dem som inte anses bosatta i studielandet beror då på de nationella reglerna i landet som studenten kommer från. Problemet kan då uppkomma att det land som studenten kommer från anser att han eller hon inte längre är försäkrad i det landet, samtidigt som landet som studenten flyttar till anser att hon eller han inte är bosatt eller försäkrad där.
Gränshindret motsvaras av nr B2 i rapporten "Gränshinder i Norden på social- och arbetsmarknadsområdet" (Nord 2012:002).
En nordisk expertgrupp anser i rapporten Nord 2012:002 att det i första hand är institutionernas plikt att samarbeta för att förhindra att personer som flyttar mellan de nordiska länderna faller mellan stolarna, när de behöriga institutionerna inte är eniga om var en person har sina huvudsakliga intressen och ska anses vara bosatt. Dessutom kan institutionerna enligt förordning 987/2009 fatta beslut om provisoriskt lagval och provisorisk utbetalning av en förmån. Vid behov kan de dispensmöjligheter som förordning 883/2004 ger även användas. Expertgruppen anser att ikraftträdandet av förordning 883/2004 för samtliga nordiska länder bör avvaktas innan ytterligare lösningsförslag tas fram.