Hans Wallmark (Replik)

Fru president! Vi kanske ska ha en svenskare, lite lugnare debatt här. Det var ändå rätt underhållande.

Vi tycker att nordiskt samarbete är viktigt; det ger också Håkan uttryck för. När vi var lite mindre, i alla fall jag, fanns det ett barnprogram som hette Fem myror är fler än fyra elefanter. Vi har ett Sverige, och vi har fyra övriga nordiska länder. Man kan inte säga att det har varit en nordisk samordning kring denna fråga när det är Sverige som har gått en väg och de fyra övriga nordiska länderna en annan. Kan Håkan Svenneling möjligtvis reflektera lite grann kring det? Skulle man inte ha kunnat försöka hitta en mer samfälld och gemensam nordisk linje? Det är ju inte bara Finland, som han nu pekade finger åt, utan det är även Norge och Danmark.

Dessutom kan man se runt omkring sig. Om vi ser till EU-kretsen är det i grunden rätt få EU-länder – jag tror att det är Österrike, Malta och några till – som också har varit med. Utifrån ett rent samordningsperspektiv och den nordiska dimensionen kanske man ska fundera igenom detta: Är det land 1, som står bredvid, som har gjort rätt, eller är det alla andra länder, som har en annan inriktning?

Avslutningsvis vill också jag ställa en fråga. Kärnvapen är ett djävulskt vapen. Problemet är att det sprider sig till fler länder. Det vi ser nu i Nordkorea är ett sådant exempel. Hälften av alla kärnvapen som vi kan räkna till finns i den ryska federationen, och de närmaste finns i Kaliningrad. Jag vill be om en stilla reflektion om detta från Håkan Svenneling.