Anders Andersson (Indlæg)

Information

Speech type
Presentation
Speech number
187
Speaker role
Midtergruppens talsperson
Date

Fru President! Bästa vänner! Först vill jag framföra ett tack för den redovisning vi fick här i plenum av statsrådet Alexander Stubb, som på ett tydligt sätt i tre punkter pekar ut en framtid och redovisar vad vi gör.

Jag vill inledningsvis instämma i den kommentar och de synpunkter som Bertel Haarder har framfört från presidiet.

När jag nu står här i talarstolen som företrädare för Mittengruppen i Nordiska rådet vill jag i plenum framföra vår glädje över att denna punkt finns på dagordningen; att det på dagordningen i Nordiska rådet finns en punkt som heter Nordiska ministerrådets redogörelse om EU-samarbetet. Jag tror att detta är en viktig del i vår utvecklingsprocess. Vi välkomnar detta. Vi välkomnar också den redovisning som innehåller uppgifter om olika arbetsgrupper, institutioner, nätverk och konferenser som har varit.

Samtidigt som vi välkomnar detta ska vi inte förneka att det alltid finns en ambition att vilja lite mer. Jag kan uttrycka det på det sättet att vår förhoppning är att regeringarna ska tänka nordiskt när man deltar i EU-processen. Det handlar kanske inte i första hand om nya strukturer, utan det handlar om ett synsätt, ett tankesätt, kring de nordiska frågorna, den betydelse det har och vilken kraft som finns när de nordiska länderna uppträder gemensamt och samverkar.

Jag tror att en ökad nordisk samverkan är viktig för vår utveckling men också för utvecklingen i vår omvärld och världen i sin helhet. Då är det viktigt att samverkan kan ske innan beslut tas i EU. På den punkten har ju, precis som statsrådet Alexander Stubb redovisade, förbättringar skett, och kanske förbättringar som är historiska om vi ser det i ett längre perspektiv. Men när vi tar del av dokumenten och redovisningen på sidan fyra ser vi att det ändå framhålls att de nordiska länderna har begränsat omfånget av sitt samarbete när det gäller EU-lagstiftningen. Det är klart att vi har förhoppningar också när det gäller EU-lagstiftningen, att vi har en utmaning att kunna vara mer samspelta och kunna ta till vara punkterna på ett bättre sätt.

När jag läser den delen av rapporten gläds jag samtidigt åt att det i det svenska program som redovisades finns inlagt att det under ordförandeskapet kommer att ske ett framåtblickande temamöte om Norden och EU till vilket de EU-ansvariga ministrarna i Norden kommer att inbjudas, på initiativ av Sverige. Vi välkomnar detta som ett steg och ett led i en utveckling. Min förhoppning är att det nordiska samarbetet ska kunna stärkas för att göra Nordens röst tydlig i ett framtida Europasamarbete.