Antagning till svensk gymnasieskola för elever som gått i en norsk friskola utanför Norden
Information
En elev på en norsk godkänd friskola i Spanien ska flytta till Sverige för att gå i gymnasieskola. Den grundskola i Spanien som hon går i kvalificerar för antagning till norsk gymnasieskola, men i Sverige får hon veta att hon anses vara "utlandssvensk", vilket innebär att hon skall fullfölja en introduktionskurs innan hon kan bli antagen.
Hon är norsk och svensk medborgare och talar flytande svenska.
Eleven (både norsk och svensk medborgare) går i en norsk friskola (grundskola) i Spanien. Denna skola är godkänd av norska myndigheter så att hon efter avslutad skolgång kan ansöka om antagning till norsk gymnasieutbildning. Skolan, vars verksamhet finansieras av Norge, är en offentligt godkänd norsk privatskola i Spanien. Skolan följer den norska skolplanen och friskolelagen som reglerar norska skolor utomlands. Avslutad grundskola kvalificerar till gymnasieutbildning i Norge.
Familjen har för avsikt att flytta till Sverige, och eleven har ansökt om antagning till et svenskt gymnasium, men fått avslag då hon inte har svenska som ämne från grundskolan. Eftersom hon av den mottagande svenska kommunen anses vara utlandssvensk ska hon ha betyg i svenska för att kunna ansöka. Gymnasieskolan anser att sökanden inte kan anses som nordbo eftersom den grundskolan hon gått i inte ligger i Norge. Hon pratar "perfekt" svenska, men har inte haft/har inte möjlighet att betygsättas i svenska i bosättningslandet Spanien.
I samband med detta ärende har Info Norden fått svar från Skolverket om att Skolverket inte kan avgöra huruvida denna elev ska klassas som nordisk sökande eller inte, och att Skolverket har begränsade möjligheter att avgöra i enskilda ärenden.
Saken löstes konkret genom att den norsk-svenska eleven innan sin skolstart gick på introduktionskurs för att bli behörig i svenska och på det sättet kunde hon börja studierna vid det svenska gymnasiet.
Det konkreta fallet handlar om en elev som studerat i en norsk friskola i annat land än Norge, men saken kan omfatta alla personer som vill studera i svensk gymnasieskola och som har examen från sådana nordiska grundskolor som inte är placerade i Norden.
Den svenska gymnasieförordningen är formulerad mer restriktivt än avtalet om nordisk utbildningsgemenskap på gymnasienivå.
- Utbildningsförvaltningen i den kommun där den svenska gymnasieskolan ligger bekräftar till Gränshinderrådets sekretariat att ställningstagandet avseende nordiska sökande kommer även framöver tolkas på samma sätt som i exempelfallet ovan, med motiveringen: ”Gymnasieförordningen anger att den sökande ska vara bosatt i, och ha sin tidigare skolgång i ett annat nordiskt land”.
Gymnasieförordningen
Nordiska sökande till gymnasieskolan regleras i gymnasieförordningen 12 kap. 6-7 §§ och 8-10 §§:
6 § För nordiska sökande gäller 7-10 §§. Med nordiska sökande avses i denna förordning sökande som är bosatta i Danmark eller Finland med självstyrande områden eller i Island eller Norge.
De självstyrande områdena är Färöarna, Grönland och Åland.
7 § En nordisk sökande får tas emot i gymnasieskolan endast om den sökande genom sin tidigare skolgång i ett annat nordiskt land har utbildning som i huvudsak motsvarar en svensk grundskoleutbildning och uppfyller behörighetskraven för den sökta utbildningen i 16 kap. 29-33 §§ skollagen (2010:800) med undantag för kravet på godkänt betyg i svenska.
I övrigt ska nordiska sökande likställas med sökande från den kommun där den sökta gymnasieutbildningen anordnas.
- Avtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om nordisk utbildningsgemenskap på gymnasienivå (teoretiska och yrkesinriktade utbildningar) https://urly.fi/38Hp
Avtalet, som visserligen inte är helt tydlig, tar inte upp fast bosättning utan begreppen ”utbildningssökande”, ”medborgare” och ”hemmahörande”. Det står inte någonting om ”fast bosatta”. Det ser ut att det är den svenska gymnasieförordningen där man hänvisar till fast bosättning som har skapat ramarna för en tolkning som inte inkluderar sådana nordbor som flyttat till Sverige från utanför Norden, trots att de gått i en nordisk grundskola och trots att det nordiska avtalet inte tar upp fast bosättning som ett kriterium.
Ändra i den svenska gymnasieförordningen så att den inte ger utrymme att tolka begreppet nordiska sökande på ett lika restriktivt sätt som i exempelfallet.
Observera att Gränshinderrådet inte har information om huruvida fler gymnasieskolor i Sverige skulle tolka gymnasieförordningen på samma sätt som skolan/kommunen som gett avslag till eleven i exemplet ovan. Gränshinderrådets sekretariat kan vid begäran ge kontaktuppgifter till intagningsansvariga (som är insatta i detta ärende) i den berörda kommunen.
Utbildningsdepartementet Sverige (svar via UD 2 april 2024):
”Att göra en juridisk bedömning och svara på frågan om aktuell situation är korrekt beskriven innebär att det behöver göras en tolkning av aktuella bestämmelser i svensk lag och förordning vid tillämpning på det aktuella fallet. Utbildningsdepartementet har inte möjlighet att uttala sig om det i ett enskilt fall görs en korrekt juridisk bedömning då förvaltningen är självständig vad gäller rättstillämpningen i förhållande till den politiska styrningen (12 kap. 2 § regeringsformen).
Med anledning av förfrågan från Gränshinderrådets sekretariat, och med beaktande av vad som framförts ovan, har Utbildningsdepartementet dock granskat hur svensk reglering om nordiska sökande till gymnasieskolan på en övergripande nivå förhåller sig till avtalet om nordisk utbildningsgemenskap på gymnasienivå. Vid en jämförelse mellan artikel 1 i avtalet och relevanta bestämmelser (15 kap. 5 §, 16 kap. 29 § skollagen [2010:800] och 12 kap. 6–7 §§ gymnasieförordningen [2010:2039]) är bedömningen att den svenska regleringen står i överensstämmelse med avtalet.”