Karin Åström (Indlæg)

Tack, ministern, för en bra och kort redogörelse!

Det finns två avgörande uppgifter för det nordiska samarbetet i förhållande till EU, för det första att förebygga synpunkter på frågor där de nordiska länderna har likartade intressen och för det andra att de nordiska länderna samarbetar vid implementering av EU-direktiv för att säkra att det inte skapas nya gränshinder.

Som enskilda länder i Europa, vare sig vi är EU-medlemmar eller inte, är vi små, men tillsammans är vi 25 miljoner människor, och som många här i församlingen redan vet är vi en ekonomiskt stark region. Styrkan kommer självfallet fram först om vi lyckas använda den tillsammans och på ett smart sätt i för oss kritiska frågor. Vi tror att det är en helt central framgångsfaktor att nordiska länder tillsammans identifierar de viktigaste frågorna som är strategiskt mest betydelsefulla för Norden och jobbar systematiskt med dem.

Det finns några konkreta exempel på frågor där samarbetet har varit väldigt framgångsrikt, till exempel i konsumentpolitiken. Innan nedläggningen av Nordiska ministerrådet för konsumentfrågor 2006 hade man inom ramen för detta område ett utomordentligt bra samarbete mellan de nordiska länderna i förberedelserna inför EU-konsumentrådet. Det gav långsiktigt väldigt goda framgångar för Norden.

Nordiskt samarbete i EU-frågor sker i dag kring många ärenden i en mängd kommittéer och på många olika plan. Det framgår klart av redogörelsen. Men man ser i redogörelsen att det är mer bekymmersamt och väldigt lite om det strategiska samarbetet, politiska mål och resultat.

Vilka är de viktigaste intressena för Norden i EU den närmaste framtiden? Här behöver vi en gemensam agenda, och en sådan agenda kunde innehålla frågor som arbetsmarknadspolitiken, havsmiljö och arktiska frågor, konsumentpolitiken, one health och antibiotikaresistens. Men om en sådan lista inte existerar, hur kan vi då tillsammans jobba och få resultat?

President Kimmo Sasi har föreslagit att rådet årligen skulle ha en diskussion om de centrala EU-frågorna, och det håller jag verkligen med om. En gång i tiden sade man att EU gör det nordiska samarbetet onödigt, men i dag är det faktiskt precis tvärtom. Regionaliseringen i Europa och även den kris som EU genomgår har gett det nordiska samarbetet ett helt nytt momentum. Det finns behov att reagera på den. I det sammanhanget tror jag att idén om nordisk närvaro i Bryssel inte är helt irrelevant.