Jan Lindholm (Indlæg)

Herr president! Mittengruppen noterar det som de berörda ministerråden redovisar – alltså samtliga ministerråd för sina respektive ansvarsområden – när det gäller just frågan om hållbar utveckling. Visst är det så att strategin till själva sin utformning är väldigt ambitiös, men kommer regeringarna verkligen att lyckas åstadkomma så mycket att de når målen fram till 2025? Det kan man verkligen fråga sig, och jag tycker att det är den fråga som man bör ställa sig när man läser rapporten.

Jag har nämligen svårt att se att arbetet med att säkra de marina ekosystemen har gått framåt. Jag förstår att samarbetet är välmenat. Men när kan vi börja se resultat av det? Den frågan är värd att ställa. Det hållbara skogsbruket är ingenting som man skapar på några få år. Men just av den anledningen är det viktigt att bryta den negativa utvecklingen av monokulturer och skogsåkrar som vi har i dag.

Som tur är har vi NordGen, som säkerställer den biologiska och genetiska mångfalden i Norden. Men räcker det för ett hållbart jordbruk? Och är ministrarna beredda att verkligen sätta till de pengar som behövs för att denna genbank ska överleva när de nya, moderna och högproducerande grödorna tar allt större del av marknaden?

Man skulle kunna sammanfatta kritiken av rapporten med att påstå att de berörda ministerråden andas ganska mycket rädsla och lite förlamning inför den stora utmaning som de har att hantera. Nu är väl kanske inte det så konstigt, herr president, och inte heller oväntat. Det är kanske den största utmaning som vi har att tackla – en sorts ödesfråga i vår tid.

Även om mittengruppen tycker att det vore viktigt att det skulle gå snabbare att gå från trevanden fram till konkreta förslag är vi positiva till det som sker så här långt.