Rätt till arbetslöshetsersättning efter permittering och uppsägning efter arbete i Norge och Finland
Informasjon
De nationella regelverken om hur länge man kan vara permitterad och vad en permittering innebär i förhållande till en eventuell rätt till arbetslöshetsersättning är olika utformat i de nordiska länderna. Att lösa detta gränshinder är komplicerat och skulle kräva lagändring i antingen finländsk, norsk eller svensk lagstiftning. De nationella regelverken i länderna är uppbyggda på olika grunder och därför är de i många fall svåra att harmonisera. Att införa undantag eller andra typer av kvalifikationsregler skulle även kunna medföra att regelverken istället strider mot likabehandlingsprincipen inom EU.
Ärendet behandlas på EU-nivå som en del av förhandlingarna om ändringarna av de nuvarande EU-förordningarna om social trygghet 883/2004 och 987/2009, som innehåller bestämmelser om betalningsansvar för arbetslöshetsförmåner för personer som arbetar över gränsen. En principiell ändring i förslaget är att arbetslandet ansvarar för utbetalningen av arbetslöshetsförmåner till en person som har uppfyllt ett visst krav på försäkringsperioder i arbetslandet. Denna lösning kan underlätta situationer där det finns principiella skillnader mellan lagstiftningen i bosättningslandet och lagstiftningen i anställningslandet.
Eftersom gränshindret skulle kräva ändringar i de nationella lagstiftningarna och eftersom hindret är relaterat till den lagstiftningsprocess på EU-nivå som har som avsikt att avsluta förhandlingarna om ändringar av de nuvarande bestämmelserna i EU-förordningen om social trygghet, kan det inte ytterligare lösas i samarbete mellan de Nordiska länderna.
Tid med permittering kan inte ligga till grund för arbetslöshetsersättning i Sverige. Det innebär att de som är permitterade längre än sex månader inte uppfyller villkoren i den svenska lagstiftningen för att få rätt till arbetslöshetsersättning. Detta har inneburit att sökande som har varit permitterade i Norge och Finland mer än sex månader under det senaste året inte uppfyller något arbetsvillkor vid återkomst till Sverige. Avslagsbeslut har överklagats till förvaltningsrätten men de överklagande har inte fått rätt i domstolsprövningen.
De nationella regelverken om hur länge man kan vara permitterad och vad en permittering innebär i förhållande till en eventuell rätt till arbetslöshetsersättning är olika utformat i de nordiska länderna. Att lösa detta gränshinder är komplicerat och skulle troligen kräva lagändring i antingen finländsk, norsk eller svensk lagstiftning. De nationella regelverken i länderna är uppbyggda på olika grunder och därför är de i många fall svåra att harmonisera. Att införa undantag eller andra typer av kvalifikationsregler skulle kunna medföra att regelverken istället strider mot likabehandlingsprincipen inom EU.